Bergsvandring
Satt igår och kollade på discovery när dom skulle bestiga Mount Everest. Shit vilken prestation. Jag vart nervös bara av att titta på det.
Dom hade svårt att andas och en kille han hade brutit handen men det var hans andra försök och han vill inte ge upp, vilket hade kunnat bli inte bara på hans bekostnad utan allihopas med tanke på att faller en så är risken stor att dom andra gör det också.
Vilket fall som helst så kämpade dom som bara den och dom var nära döden hela tiden. Men vilken kick det var när dom väl kom upp.
Att kunna säga att man är on topp of the world och faktiskt vara det bokstavligt måste ju vara bland det häftigaste man kan vara med om.
Nån sa att det var den bästa och den värsta dagen i deras liv, för när man väl kommit upp är man bara halvvägs, man ska ju ner igen också:)
Jag var i somras och vandrade i lapplandsfjällen med min mor. Det är det coolaste jag nånsin varit med om.
Vilka vyer.
Sånt ser man ju bara på tv eller på bild annars. Det var helt sjukt jobbigt, vi vandrade 5 mil på två dygn med ett sov pass.
Nu är ju inte bergen där att jämföra med Everest men det var fortfarande en känsla som hette duga. Att börja nerifrån ett sjukt högt berg för att sen vara uppe på toppen var helt magiskt, vilken känsla det var att ha gjort det helt själv:)
Jag, på väg upp...
hur häftigt som helst
